Reportage i Inblick

Hej hej!

Idag är jag med i tidningen Inblick! Du kan inte läsa hela artikeln på Inblicks hemsida, men jag har fotat den så att det någorlunda går att läsa den här.

Nu sitter jag hela förmiddagarna och skriver. Hösten är en bra tid att skriva på. Jag älskar hösten; den friska luften och de klara färgerna, och inte minst att kura ihop mig inomhus med en varm kopp te eller kaffe och skriva. Det är den tredje boken i Sagans värld, den om pojken, Hahi, som jag håller på med nu. Om du har läst boken Var inte rädd så har du hört om Hahi, för Pessimisterna berättar om honom. Jag tycker att det är intressant att se hur berättelsen växer fram! Innan jag börjar skriva en bok har jag en översiktlig bild, men detaljerna kommer ju efterhand. Det händer att jag blir alldeles fnissig när jag kommer på något tokigt att skriva... (Okej, jag kan berätta om dagens fniss: En värld i Sagans värld heter numera Den långbenta tantens ö. Jag tycker i alla fall att det är roligt!)
Nu börjar jag nästan känna mig lite otålig för att jag vill se berättelsen i sin helhet. Jag vill se att jag får ihop allting och att slutet blir bra. Nästan varje dag innan jag börjar skriva – efter min lilla andakt som jag inte för allt guld i världen skulle vilja vara utan – sitter jag nu och går igenom alla mina anteckningar – som finns samlade på en massa olika papper som jag har i en stor hög – och skriver ner allt som jag behöver få med i det kommande kapitlet. (Ursäkta den långa meningen.) Det är mycket som ska stämma och det känns emellanåt lite rörigt. Jag brukar också gå igenom det senast skrivna kapitlet och peta lite i det innan jag sätter igång med det nya jag ska skriva. Det är ett bra sätt att komma in i arbetet.

Jag är glad över att kunna hålla på att skriva nu. Snart kommer en period med mycket illustrationsjobb. Det är också roligt. Men jag vet att jag då kommer att längta efter att skriva igen. Jag tycker ju om att måla, men att måla med ord är allra roligast.