Jag älskar den här sången. Den berör mig och jag får tårar i ögonen när jag lyssnar på den. Den är så enkel och visar på enkelheten och tryggheten i livet med Jesus. Att Han är vår vän alltid oavsett hur livet är och oavsett om vi lever eller dör. Lyssna och njut!
Den första gången jag hörde den var i slutet av juli på min mans mormors begravning. Det var en sån där underbar begravning där man trots saknaden allra mest gläds över hoppet och löftet om något mycket bättre efter livet här på jorden.
Johannes evangelium 3:16:
"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son,
för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."
Så här skriver Paulus i 2 Korintierbrevet 5:1
"Vi vet att om vårt jordiska tält (vår kropp) rivs ner,
så har vi en byggnad från Gud,
en boning som inte är gjord med händer,
en evig boning i himlen."
Här är några textrader från sångerna vi sjöng på begravningen:
Så går jag lugn till ro i nattens sköte
Och somnar in i Herrens Jesu namn
Och vaknar glad till nya dagars möte
Och föres närmare den lugna hamn
Där allt skall glömmas
tåren torkas bort
Och vedermödan synas lätt och kort
("Hur tryggt det är att lämna..." Ur Lova Herren, 785:2)
Min Frälsare lever, jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.
Ej så som man råkar en främling på gatan
nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om i nätter och dagar
och äntligen finner igen.
Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.
(Sv. ps 313:2-4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar