Farmors omsorg och Guds, björnbär och vantar mitt i sommaren

Jesus sa att vi kan lära oss att känna igen Hans röst, precis som ett får känner igen sin herdes röst (Johannesevangeliet 10:3 och framåt). Han kan tala till oss på många sätt, och ett sätt är i våra tankar. Ett bra sätt (det bästa jag kan komma på) att lära sig höra Hans röst är att läsa mycket i Bibeln (eller lyssna! : ), då känner vi lättare igen vad som kommer från Gud och vad som är våra egna tankar. Vi kan få för oss att Gud bara vill tala till oss när det är något alldeles speciellt, men Han bryr sig mycket mer om oss än så. Det fick jag uppleva förra onsdagen.

Det var tidigt på morgonen och jag skulle cykla iväg och plocka björnbär några kilometer hemifrån. Jag tycker om att cykla för jag tänker bra då. Just när jag skulle gå ut genom dörren kom en tanke att jag skulle ta på mig vantar. Jag tror inte att det var min egen tanke för jag hade ingen tanke på att jag skulle behöva vantar, utan jag tror att det var Gud som sa det till mig. Men jag tyckte att det nästan var löjligt att tänka att Han skulle säga något sådant till mig, och det var bara början av augusti, så jag tog inga vantar.

Det var en ovanligt kall morgon, och jag kände ganska snabbt att jag faktiskt frös lite om fingrarna. Då kom jag att tänka på något:

Min farmor.

Min farmors omsorg. Jag älskade min farmor väldigt mycket och jag saknar henne nu när hon inte finns kvar här hos mig längre. Farmor var så omsorgsfull. Hon ville inte att jag skulle frysa. Jag har några fler sådana vänner som ibland bekymrar sig om att jag ska må bra och att jag inte ska frysa.

Och då insåg jag en viktig sak.

Det står i Bibeln (1 Joh 4:8) att Gud är kärlek. Var kom farmors kärlek ifrån? Var kommer mina vänners kärlek ifrån? I första Johannesbrevet 4:7 står det att kärleken kommer från Gud. 

Om min farmor och mina vänner kan ha sådan omsorg om mig, då är förstås Guds omsorg ännu större. Jag hade för små tankar om Honom när jag inte trodde att Han skulle bry sig om att jag frös om fingrarna. Han älskar mig ännu mer än vad min farmor gjorde. 

När jag plockade björnbären på de taggiga buskarna kände jag hur fingrarna blev allt mer stela. När jag cyklade hem var de som isbitar. Jag önskade att jag skulle ha tagit vantar på mig. Men inombords var jag alldeles varm när jag tänkte på hur stor Guds omsorg om mig är. 

Mer om Guds omsorg: 

"Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

... 

Ge akt på liljorna hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er.

... 

Nej, sök hans rike så skall ni få detta också." 

(Lukasevangeliet 12: 6-7, 27-28, 31)